Ole Ahlbergs oljemålningar av Tintin, kapten Haddock, Terry, Dupont'erne och de andra karaktärerna från Hergé universum har uppmärksammats över hela världen. Inte bara för att de kända firgurerna visas i sällskap med vackra kvinnor och naken hud. Och inte bara för att det har varit en tvist om rätten att använda Tintin i denna konstnärliga tolkning. Utan av den enkla anledningen att det är bra konst - skapad av en unik artist.  Bilden har en central scen där handlingen äger rum. Detta har inte gjort hans bilder mindre gåtfulla eller tvetydiga. Han använder sig ofta av en enfärgad bakgrund, svart eller mörkblå. En bakgrund som visas ännu mer outgrundlig och mystisk i förhållande till de ljust upplysta föremålen i förgrunden. Skiktmålning som är Ole Ahlberg specialitet ger på detta vis ett oändligt djup i tavlan medan seriefiguren har skarpa tydliga linjer.

Ole Ahlbergs kompositionsprinciper har under åren gällande hans motiv i huvudsak varit desamma: det handlar mestadels fortfarande om erotik.

Men som en mycket sofistikerad konstnär tillåter han aldrig att bilderna blir för livliga eller stötande i naturen, men på något sätt finner han en väg att få betraktaren att i stor utsträckning skapa de suggestiva berättelserna.

Erotik är vanligtvis också bara en förevändning för politisk kommentar och en djupare epistemologisk utredning.

I detta avseende föredrar Ole Ahlberg den svarta humor och mystiskhet Magritte än Dalis teatralitet och surrealism.

Hans många skarpa kvinnor, svanar, porslinsobjekt och moln är målade på ett mycket realistiskt sätt med flera skikt tunna lager av olja, medan de tecknade figurerna, huvudsakligen taget från Hergés 'Tintin, är målade med en tydligt definierad skiss som gör att de verkar platta på duken.

En skillnad som är mycket påtaglig.