OLE AHLBERG

Ole Ahlberg (född 1949)  är en dansk konstnär med en växande internationell publik. Hans måleri har genomgått en tydlig utveckling under de senaste åren.
Den danska konstnären Ole Ahlberg, stämdes av Moulinsart (Tintins upphovsrättsinnehavare), för att han använde bilder av Tintin och Thompson Twins i sin konst. De förlorade. Det går tillbaka ända till 2001. När konstnären hade ett vernissage i Bryssel när Moulinsart advokater krävde att de störande bilderna togs bort. Ahlberg vägrade och fallet gick till domstol där domen föll till Ahlberg fördel, på grund av att parodi är tillåten enligt belgisk och internationell upphovsrättslag.
 

Men nu finns det bara en central bild yta, en central scen där handlingen äger rum. Detta har inte gjort hans bilder mindre gåtfulla eller tvetydiga. Han började samtidigt att använda sig av en enfärgad bakgrund, svart eller mörkblå. En bakgrund som visas ännu mer outgrundlig och mystisk i förhållande till de ljust upplysta föremålen i förgrunden.
Ole Ahlberg har skapat ett universum med barock Vanitas symboler, såsom skalade citroner, timglas, obelyst ljus och skallar, har ersatts av en mer modern repertoar. Den mest uppenbara skillnaden är mellan ting och människor från de "verkliga" världen kontra seriefigurer. Hans många lättklädda kvinnor, svanar, objekt porslin och moln är målade i en mycket övertygande liv-liknande sätt, medan de seriefigurer, främst hämtade från Hergés Tintin, är målade med en tydligt definierad kontur som gör att de verkar platt på duken.
 

Om Ole Ahlberg principer för sammansättning har förändrats, har hans motiv stannat i stort sett i detsamma: det är oftast fortfarande om erotik. Som en mycket sofistikerad konstnär låter han aldrig bilderna blir för djärva eller köttsliga i sin natur, men på något sätt han finner han ett sätt att få betraktaren, i stor utsträckning, att skapa suggestiva berättelser.

Erotiken är oftast också bara en förevändning för politiska kommentarer och en djupare epistemologisk undersökning. I detta avseende föredrar Ole Ahlberg en svart humor och mystik av Magritte än teatralitet och surrealism i Dalí.
 

De leksaker Ole Ahlberg ofta placerar i sina bilder är en solid symbol för oskuld. Det är en annan sak när det gäller Tintin, som har blivit ett slags varumärke för konstnären. För Tintin är en helt fiktiv person. Dessutom är han en mycket speciell typ, en där du inte hittar ens en aning om ett kärleksliv i någon av serierna.
Med undantag för operasångerskan, Bosomy Milanese näktergal, Bianca Castafiore, så saknas kvinnor i stort i Tintin universum. Även den tungt drickande och ständigt förbannade kapten Haddock skyggar skrämmande ifrån Castafiore s förförelse, som är mer ett PR-trick än en verkligt kärleksförklaring.
Ole Ahlberg placerar denna ganska ovanligt dygdiga tecknad serie figur i situationer där han står inför mycket kroppsliga och lättklädd jordnära kvinnor. Med stor förundran, eller bör vi säga chock, stirrar Tintin på de kvinnliga behagen. Hans ansiktsuttryck, ofta hämtade från episoder i verkliga serier, som visar att all denna erotiken är helt främmande för honom. Som om kvinnor kom från en annan planet.

Det är också intressant att erotiken i Ole Ahlberg målningar sällan utstakas för dig. I en av de bästa Tintin målningarna ser vi den unga journalisten misstroget stirra på en röd rymdraket (från "Destination Moon") som placeras under kjolen på en vacker kvinna. Ole Ahlberg presenterar oss bara med en gapande Tintin, en raket och en kvinnas underkropp, vilket locka betraktaren att bli medskapare genom att frammana den erotiska sidan från hans/hennes eget undermedvetna.
Här bygger konstnären på gamla sanningen att de flesta sex-fixerade människor på jorden är puritanerna, som kan hitta sexuella referenser även i de mest oskyldiga motiv. Allt eftersom de vägrar att erkänna sina egna sexuella drifter.
 

En armé av advokater är på god väg att försöka lista ut ett sätt att få ordning på denna oförskämda dansk som är så fräck att utöva sin frihet i ett konstnärligt uttryck.

 

__________

 

Ole Ahlberg (born 1949) is a Danish painter with a growing international audience. His painting has undergone a distinct development during the last few years. And his road to fame has involved using Hergé's famous comic book characters such as Tintin and Haddock in a new artistic context. Tintin meets Ole Ahlberg's femmes fatales! Erotic? You bet!

The Danish artist, Ole Ahlberg, was sued by Moulinsart (Tintin’s copyright holders), for using images of Tintin and the Thompson Twins in his art. They lost. This dates back to 2001, when the artist was opening a show of his art in Brussels with the wife of the Danish prime minister when Moulinsart’s lawyers demanded the offending images be removed. Ahlberg refused and the case went to court where the Judge found in the artists favour on the grounds that parody is allowable under Belgian and international copyright law.

Ole Ahlberg's early paintings were formed by the maxim “a picture in a picture in a picture”, like a set of Chinese boxes. But now there is only one central picture surface, one central scene where the action takes place. Thus Ole Ahlberg has abandoned his subtle illusionism in favor of a more “normal” painting. This hasn’t made his pictures any less enigmatic or ambiguous as he concurrently began making use of a one-color background, black or dark blue, like many of the Dutch Baroque still life artists employed. A background that appears even more inscrutable and mysterious in relation to the brightly illuminated objects in the foreground.

Ole Ahlberg has created a universe where the baroque vanitas symbols, such as peeled lemons, hourglasses, unlit candles, and skulls, have been replaced by a more contemporary repertoire. The most obvious difference being between things and people from the “real” world contra comic strip characters. His many scantily-clad women, swans, porcelain objects, and clouds are painted in a very convincing life-like manner while the comic strip characters, mainly taken from Hergés’ Tintin, are painted with a clearly defined outline that makes them appear flat on the canvas. A difference that is almost tangible.

If Ole Ahlberg’s principles of composition have changed, his motifs have essentially stayed the same: it is mostly still about eroticism. Being a very sophisticated artist, he never allows the pictures to become too lewd or carnal in nature, but somehow he finds a way to get the viewer, to a great extent, to create the suggestive stories. Eroticism is usually also just a pretext for political commentary and a deeper epistemological investigation. In this respect Ole Ahlberg prefers the black humor and mysteriousness of Magritte than the theatricality and surrealism of Dalí.

If the toys Ole Ahlberg often places in his pictures are a solid symbol of innocence, then it’s a different matter when it comes to the figure of Tintin, who has become a kind of trademark for the artist. For Tintin is a completely fictitious person. Plus he’s a very special type, one where you don’t find even an inkling of a love life in any of the comics. With the exception of the opera-singing, bosomy Milanese nightingale, Bianca Castafiore, women are by and large missing from Tintin’s universe. Even the heavily drinking and constantly cursing Captain Haddock shies terrifyingly away from Castafiore’s advances, which are more a publicity stunt than a real declaration of love. Ole Ahlberg places this quite unusually virtuous comic strip figure in situations where he is confronted with very corporeal and scantily clad earthy women. With great wonder, or should we say shock, Tintin stares at the forbidden fruit. His facial expressions, often taken from episodes in actual comics, reveal that all this eroticism is completely alien to him. As though it came from another planet. Ole Ahlberg, leaving no room for doubt, emphasizes that Tintin is a fictitious person by depicting him using Herges’ sharp, black contours in contrast to the rest of the paintings clair obscure.

It is, however, also interesting that eroticism in Ole Ahlberg’s paintings is rarely spelled out for you. In one of the best Tintin paintings we see the young journalist incredulously regarding a red space rocket (from “Destination Moon”) placed under the skirt of a beautiful woman. Ole Ahlberg only presents us with a gaping Tintin, a rocket, and a woman’s lower body, thus enticing the observer to become a co-creator by conjuring up the erotic exploit from his/her own subconscious. Here the artist draws on the age-old truth that the most sex-fixated people on earth are the puritans, who can find sexual references in even the most innocent motifs. All because they refuse to acknowledge their own sexual urges. And for exactly that reason Ole Ahlberg has the whole Tintin-group after him because they mean he is exploiting the plucky journalist. An army of lawyers is well underway trying to figure out a way to get the better of this impertinent Dane who is so impudent as to exercise his freedom of artistic expression.

WANTED! FOUND ON WORLD LEVEL! ART WE  KNEW THAT WE ALWAYS MISSED WHEN WE SAW IT!

©  Copyright Miva Fine Art Galleries 2019